God morgon alla vackra. I går var vi och såg Hundraåringen och det var en bra filmatisering av en bra bok. Den var både rolig och hade många toucheer , vilket ord kom jag på, ni vet " touche" fast i plural he he he. Bra film för Kärringa Nyberg helt
enkelt.
Jag har en app som heter Livskonstnär och jag har ställt in den så att jag får wtt kort till mig varje morgon, ett bra sätt att starta dagen och börja bygga positiva energier. Det är en vacker bild på framsidan med ett budskap och på baksidan en text, en uppmaning eller bara tänkvärda ord.Idag fick jag ett kort som knyter ihop säcken och som jag tolkar som att jag står på nästa språngbräda. För ca 1 år sedan fick jag utmattningssyndrom som hade utlösts av för mycket jobb (ca 50- 60 h)som dessutom var underbetalt för den tiden jag arbetade med väldigt korta pass för återhämtning. Min mamma fick tyvärr tillbaka sin cancer som först började med en tumör på tungan men som dessvärre hade spridit sig till hals och nacke. Efter den sista operationen där man avlägsnade en del av halstumören så fanns det inga goda utsikter och man gav henne 1 år att leva. Tillsammans med detta så fanns det svårigheter att få iväg 13 åringen till skolan och skolan kunde inte uppfylla det behov sonen behövde för en fungerande skolgång. Under min arbetsdag skulle jag lösa både personal, driften, budgetansvar, svara på skolans samtal om att pojken inte var i skolan, ringa hem för att få iväg honom och oroa mig och avsätta tid för att köra mamma till sjukhuset för cellgifter. Pust, jag blir matt av att bara tänka på det.
Jag flaggade ett par gånger för min DC att problemen på jobbet var många och stora för den lilla grupp vi var men fick inte direkt gensvar. "Man bryter inte ihop inför julhandeln, det får man ta i januari när det är lugnare " Ja jag väljer att stoppa där. Jag sa upp mig där och då och detta utan att ha pratat med min äkta hälft. Jag kände att hjulet snurrade för fort och att jag alltför ofta inte hann upp på benen förrän nästa varv slog ner mig igen. Jag jobbade fram till 17.00 på dagen innan julafton, nästa pass var annan dagen men kroppen hade sagt stopp. Värken i hela kroppen hade börjat redan 1 vecka innan, jag hade svårt att gå för mina fotsulor ömmade, knäna gjorde ont när jag gick. Jag kunde inte räta upp ryggen och min nacke och axlar stramade och hade någon låsning som gjorde att jag kände mig som Qassimodo. Kroppen strejkade och jag tvingades att söka läkare. Ganska snabbt konstaterades att jag hade utmattningssyndrom och det var först när jag skulle landa planet som det kraschade, jag starka Kärringa Nyberg kunde inte stå upp och jag grät. Jag grät och grät orkade inte ta mig upp ur sängen
inget var roligt i livet längre och jag var beredd på att hugga av mig fötter och armar för att slippa ha så jävla ont. Jag blev ljud och ljuskänslig och kunde inte slappna av när jag var i offentliga sammanhang som matbutiker och
På den vägen är det. Jag har kommit tillbaka tack vare sjukgymnastik, akupunktur , samtalsterapi och väldigt långsamma steg med inget stress. Jag har under detta år som passerat känt efter och plockat bort och valt bort saker som inte passar mig. Jag har läst teori och byggt på mitt själsliga bibliotek och nu är det dags att blomma ut och utöva allt i praktiken ! Jag är grym, en maskrosblomma som banne mig inte ger upp ! Kortet idag är mitt kort. Stressa mindre för du missar så mycket i farten. Tro mig jag kommer aldrig att dissa mig själv igen och ingen annan skall någonsin få mig dit igen. Carpe diem och njut av dagen.
Ps. Nu tog jag av mig masken och jag är stolt för det. Vad är du stolt över hos dig ?
enkelt.
Jag har en app som heter Livskonstnär och jag har ställt in den så att jag får wtt kort till mig varje morgon, ett bra sätt att starta dagen och börja bygga positiva energier. Det är en vacker bild på framsidan med ett budskap och på baksidan en text, en uppmaning eller bara tänkvärda ord.Idag fick jag ett kort som knyter ihop säcken och som jag tolkar som att jag står på nästa språngbräda. För ca 1 år sedan fick jag utmattningssyndrom som hade utlösts av för mycket jobb (ca 50- 60 h)som dessutom var underbetalt för den tiden jag arbetade med väldigt korta pass för återhämtning. Min mamma fick tyvärr tillbaka sin cancer som först började med en tumör på tungan men som dessvärre hade spridit sig till hals och nacke. Efter den sista operationen där man avlägsnade en del av halstumören så fanns det inga goda utsikter och man gav henne 1 år att leva. Tillsammans med detta så fanns det svårigheter att få iväg 13 åringen till skolan och skolan kunde inte uppfylla det behov sonen behövde för en fungerande skolgång. Under min arbetsdag skulle jag lösa både personal, driften, budgetansvar, svara på skolans samtal om att pojken inte var i skolan, ringa hem för att få iväg honom och oroa mig och avsätta tid för att köra mamma till sjukhuset för cellgifter. Pust, jag blir matt av att bara tänka på det.
Jag flaggade ett par gånger för min DC att problemen på jobbet var många och stora för den lilla grupp vi var men fick inte direkt gensvar. "Man bryter inte ihop inför julhandeln, det får man ta i januari när det är lugnare " Ja jag väljer att stoppa där. Jag sa upp mig där och då och detta utan att ha pratat med min äkta hälft. Jag kände att hjulet snurrade för fort och att jag alltför ofta inte hann upp på benen förrän nästa varv slog ner mig igen. Jag jobbade fram till 17.00 på dagen innan julafton, nästa pass var annan dagen men kroppen hade sagt stopp. Värken i hela kroppen hade börjat redan 1 vecka innan, jag hade svårt att gå för mina fotsulor ömmade, knäna gjorde ont när jag gick. Jag kunde inte räta upp ryggen och min nacke och axlar stramade och hade någon låsning som gjorde att jag kände mig som Qassimodo. Kroppen strejkade och jag tvingades att söka läkare. Ganska snabbt konstaterades att jag hade utmattningssyndrom och det var först när jag skulle landa planet som det kraschade, jag starka Kärringa Nyberg kunde inte stå upp och jag grät. Jag grät och grät orkade inte ta mig upp ur sängen
inget var roligt i livet längre och jag var beredd på att hugga av mig fötter och armar för att slippa ha så jävla ont. Jag blev ljud och ljuskänslig och kunde inte slappna av när jag var i offentliga sammanhang som matbutiker och
På den vägen är det. Jag har kommit tillbaka tack vare sjukgymnastik, akupunktur , samtalsterapi och väldigt långsamma steg med inget stress. Jag har under detta år som passerat känt efter och plockat bort och valt bort saker som inte passar mig. Jag har läst teori och byggt på mitt själsliga bibliotek och nu är det dags att blomma ut och utöva allt i praktiken ! Jag är grym, en maskrosblomma som banne mig inte ger upp ! Kortet idag är mitt kort. Stressa mindre för du missar så mycket i farten. Tro mig jag kommer aldrig att dissa mig själv igen och ingen annan skall någonsin få mig dit igen. Carpe diem och njut av dagen.
Ps. Nu tog jag av mig masken och jag är stolt för det. Vad är du stolt över hos dig ?
Länk till inlägg förra året http://karringanyberg.blogspot.se/2013/01/jas-39-gripen.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar